Den svenska arbetsmarknadspolitiken förs av arbetsmarknadsdepartementet, som bildades 1974. 1999 lades det dock ned av dåvarande regeringen, men det återuppstod 2006, sedan regeringen Reinfeldt tillträtt. Under tiden däremellan, 1999-2006, skötte Näringsdepartementet arbetsmarknadsfrågorna.

Under Arbetsmarknadsdepartementet lyder nio myndigheter, bland andra Arbetsförmedlingen och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Arbetsförmedlingen var tidigare inte en myndighet, utan namnet på de lokala kontor som tillhörde länsarbetsnämnderna. Länsarbetsnämnderna var underställda Arbetsmarknadsverket, som lades ner 1 januari 2008.

Under de senaste åren har regeringen möjliggjort för arbetslösa att ta hjälp av privata coacher för att hitta nya anställningar. Ett stort antal privata aktörer har gjort entré på coachmarknaden. Detta är ett politiskt motiverat beslut. Förespråkarna hävdar att man på detta sätt kan ge de arbetssökande individuellt anpassad hjälp. Dessutom anses mångfalden av aktörer skapa en positiv konkurrenssituation. Kritikerna hävdar istället att man från borgerligt håll vill disciplinera de arbetssökande ytterligare, något som man tror att privata aktörer är bättre på än offentliga, då man inom privat sektor antas kunna driva kravet på att hitta ett arbete, vilket som helst, hårdare.

Lagen om anställningsskydd

Den lag som är tydligast sammankopplad med den svenska jobbpolitiken är nog LAS, lagen om anställningsskydd. Denna lag antogs 1982 och skyddar anställda vid uppsägningar och avskedanden. Enligt lagen måste det finnas saklig grund för att en anställd ska sägas upp, vilket föreligger i två fall: vid arbetsbrist eller då den anställda misskött sig. LAS innehåller även regler om turordningen vid uppsägningar p.g.a. arbetsbrist: arbetstagare som varit anställda kortare tid får lämna arbetsplatsen före dem med längre anställningstid. Reglerna innehåller dock flera undantag och kan dessutom åsidosättas genom kollektivavtal.
Enligt förespråkarna ger lagen en större trygghet till de anställda, eftersom de skyddas från godtycke vid uppsägningar. Kritikerna hävdar att den försvårar för yngre att ta sig in på arbetsmarknaden, och även gör arbetstagare mindre benägna att byta arbetsplats.